- Nu ger jag upp bilderna, musiken och färgerna till fördel för det skrivna ordet, sa jag och tappade folks intresse i sanden.

Hur tecknar man ljudet av att någon blåser på ett sandigt föremål? Ingen aning, sa jag – ingen annan lyssnade.

Eftersom ingen ändå är intresserad kan jag lika gärna berätta:

På nattduksbordet ligger otaliga böcker i ostadiga högar, olästa. Until the time I picked one up and … nej, nu gör jag det igen. Blandar språk i en enda skrämmande schizofreni. Ett försök att ta högar på allvar, bestiga berg utan att ta till ett språk till. Det går, ingen lyssnar ändå när man ger sig av ensam att klättra i berg.

Jag gick på helg. Ändå finner jag inte friden eller tiden att tänka efter, läsa böcker. Kanske tittar tiden snarare på teve? Utan eller med mig, är man med eller utan sig själv.

Inte ikväll igen, inte en kväll igen.

Högen växer. Berget blir bara svårare att bestiga. Bo!

Jo, jag tackar, nu tog jag i. Jag hinner läsa då och då, ibland även ibland. Men nu är det nog.