En apa spankulerar längs en flod när han får syn på en stor fisk och omedelbart intalar sig att den håller på att drunkna. Han drar upp den och sätter sig bredvid den på marken och medan den ligger där och sprattlar gläder han sig innerligt över att den så tydligt håller på att hämta sig. När den plötsligt inte sprattlar mer blir han både förvånad och bedrövad och tänker att han måtte ha kommit för sent: ”Nästa gång jag ser en fisk ska jag vara snabbare i vändningen”, lovar han sig själv.