Är det inte lätt
att lova kärlek
när båda precis börjat
sträcka sig mot sina mål
och inga barn som
kräver uppmärksamhet
som så totalt stjäl scenen
från varandra
Är det inte lätt
att älska
utan att ögat rynkats
utan att håret grånat
och kroppen börjat värka
Visst kan man lova då
att gå tillsammans
genom livets alla prövningar
genom vaknätter
år av avbruten sömn
i vargtimmen
stressiga kvällar
tider när jaget krymper
och blir
oviktigt
kampen om tiden
vems tid som är viktig
tiden som blåser förbi
Står de kvar då ?
träden som låter sina kronor
sträckas åt alla sidor
som inte stjäl näring av varandra
utan speglar sig i
varandras skönhet
kommer du att älska
mina åldrande händer ?
eller kommer mitt åldrande
bara att påminna om tidens förfall
och vara något du flyr från ?
Så lätt att lova i livets början
så många ger upp kampen
kampen mot skuggorna
som i den andre blir en förvrängd
spegelbild
det kommer en tid
när frågan Jag då ?
blir mykcet viktigare än Du
och varför
ska vi lova inför
många
att genomföra något
som är så skenbart enkelt
och självklart
när löftena i morgon
kan vara brutna
För kärleken
behöver inga löften
inga ord
bara födas i stunden
När jag vilar mig mot din axel
när du bär våra barn
delar våra bördor
ger mig tid av dig
och dina varma, varma
händer
mot min hud