Efter vårdagjämningen
något har veknat
en stark riddare
som vaktat om mitt hjärta
har släppt ner sitt svärd
och står nu bara
som en välkomnande tjänare
framför hjärtat
ont i hjärtat
svag sorgsen ton
kraftiga vårvindar
efter några varma dagar
Tänker på hur vi alla hör ihop
hur tungt det är att dela
de mest utsattas liv
även om det bara är i korta stunder
även om det bara är på avstånd
det äter sig in i mig ändå
att vara i en skuggvärld
när alla utanför tycks så perfekta
Men fasaden rämnar varje kväll
på pendeln, ser jag trötta människor,
som inte orkar bry sig,
aggressiva mot främlingar
samtidigt som de inte kan låta bli
sina mobiltelefoner
det nya guldet
Vi har skapat en sådan kyla
finns ingen väg ut
finns det ingen väg ut ?
varje år kommer en ny vår
varje år kommer en ny höst
varje stund dör en människa
och en ny föds
Dessa cirklar
kanske vill de visa oss något vi inte ser ?
kankse vill de berätta något vi inte hör
släpp taget människa
Du är fri