månmoder
blickar in i hjärta


violinens strängar
av regn


ljuda



vemodsstigande
lugn

och du

vindvandrare

lystrar

och vindmoder frågar dig

var

var är din brustna stämma

väver  du

vindvandrare

hennes mantel
mellan stammars
viljesvepande

måne
blåsilvrande


blickar in i hjärtskogars skugghängen

spänner båges ljustråd
ena halvan av enhet

släpper pil
skriver
är

fågel
fågel

flyger


bär opalen i näbb


regnbågsguldad mantel
skimrar

fjäderlätta dun seglar i havets hand
drömhav andas

pilspets skriver namnet

namnet


ditt

stegen stampar
djupa gropar

vad

skall du

så

däri

förälskan

för älskan

flyr du

det är ej stjärnträdens mening

spänner

båge

pilspets skriver namnet

skriver namnet

ditt


i hennes sidenvars mjuka bolster

blixtregnen skär genom
det slutna rummet
vrider loss
dörrar

fönster skallrar
glasfåglar flyger
stjärnskogar

i natten sätter hon sig upp

gropen

gropen
ser
hon

gropen
i kudden


avtrycket av en längesedan kyss

ett blad av ovanvinden
fladdrar

gropen i kudden sträcker rotbäckar vida
marker slätas ut

vad sår du

däri

sår
en
murgröna runt hennes livgördel


spetsbårdens vita knyppelrosor
löser upp sig ur

skallror

ljuder

i morgonvinden vandrar rosen

gonggongens
klanger

till

stig ur
din sömn

fågel
fågel

flyger

ur
ur


bär opalen i näbb

släpper den
runt hennes hjässa



regnbågslotus slår ut bladvingar

hon dansar i opalgårdens
månskimran

med

dig

ty du gav dig modhanden

i varandras armar

skriver vi

ljuskrets

värme

opalrosor blomma i vårt hjärta