det började så

de

började

så

och livet

livet

är en hästsko

en hästsöm

vänder du hästskon upp och ned samt spikar den på din vägg

då säges lyckan rinna ut

väder du korgen upp och ned rinner bären ut

vänder du hinken upp och ned rinner vattnet ur

vänder du hästskon med öppningen upp

då stannar lyckan

så sägs det

så stannar bären i korgen

så stannar vattnet i hinken

minns att lyckan är bestående av alla livsskimmer

högst upp

i skyddat läge

sitter jag

klipporna

är de stenblad

sand vilken krupit upp

ser du barnet krypa upp i modern knä

fadern täljer vidare

spånlockar

ringlar glatt runt familjefärden

upp har sanden krupit

in i solögas knä

solfingrar visar

vyer

vackra

visar örnen

vithuvads

vemodssång

vingspetsen snuddar vid min kind

lyfter tåren från mitt öga

droppen lägges i bladets hand

skymningsdaggblomma

gryningsdaggblomma

månskensblomma i din hand

klippor

sandstensklippor

sannstensklippor

skimrar

röda

mjuka knackningar höres

fadern lyssnar

lägger handen till

ser bergets hud

skulpturerar ådringsmönster

familjefärden

där sitter jag i skyddat läge

helt fri

vindar

mjuka

fläktar

min hud

skimrar rodnande

långt där

ned

ser jag hjorden

doften

gräsdoften stiger upp

jag andas in grönhavets vågor

en

en

blåklint

flyger molnhästen upp till mina ögon

vallmodrömmen

böljar

skrifttecken

himlar skiftar röd eldskrift

skulpturerar ådringsmönster

familjefärden

intet kan störa hjordens frid

ense är de med havens vågor

ense

de ser in i mig

jag ser in i hjorden

vi skrittar mjukt

hans händer smeker trummans hud

vi skrider in i trav

hans händer smeker trummans hud

vi stiger in i galopp

trumman sjunger genom hans fingerljus

örnen sluter vingar om en kvinna

vid bäcken sätter örnen henne ned

flyger ett varv

hon ser

vitskimrande

med mjuka tassar

nosar hon

hörande

sången

iakttager

mannens  ryggtavla

ser den vändas

hans hjärta är av ljus

sakta smyger hon fram

han andas lugn

fingrarna smeker trumman

en kvinna släpper klädnaden

se

jag står här

naken

ej förklädd

jag litar till din stämma

en man

en kvinna sitter i natten

elden brinner

gnistor tändas

i ring i himmelsnatt över dem

runt dem

stämman leder dem lystrande

i nattens

bara himmelsljus

rör du vid min själ

ådringsmönster förverkligas

i sinoms medvandring

*

i nattvinden sitter en kvinnosjäl

vid månkälla

doppar vingpenna i

kristallklar

droppe

skriver drömblads verkliga

stigar

i morgonvinden

öppnar hon sina helgelseblad

andas kärlek till

till möteshanden hon ser

låt mig berätta ett vackert i stund möte

mötte en man

en vacker man

domkyrkan var vid min högra sida

son samt  femårsvis var medpassagerare

framför oss stod en ståtlig staty, vi hade just stigit ut ur kyrsalens valv

beundrat

lyssnat

sett

femårsvis hade en vacker stund i kyrkans hägn

frågor med svar gav han

sonen vandrade lugn med

beundrande

iakttagande

tyst

så steg vi ut i dagens sol

och det var i den stunden

den tunga porten är vidöppnad

invälkomnande

vi var besökande i historieregn

stiger ut i

in i solleende

moln öppnar sig

kanske är det porten

en man med varmblick stannar

berättar statyens liv

kyrkans liv

stadens liv

skolvägarnas vandringar

fylld av

värme

gåvan han skänkte femårsvis – oss – var solvärldar

jag bugade mig i värmeleende

såg honom vandra vidare

en solstråle i en molndag

vi vandrade till bilen å kullerstenar mellan åldershus av timmer

grovhugget timmer

kastanjeträden lockade femårsvis

här och var vissnade blad vilka vinden mjukt

virvlade runt

kullerstenar är vackra i vindlek

i sol

i måne

i stjärnljus

kullerstenar är vackra i regn

kullerstenar

lagda i vacker vila

andas de

händer

kärleks

fötter

vilka

rört

dem

de knackade henne upprepade gånger i pannan

sägandes

du är dum eller är du dum

du fattar ju inte någonting

du minns ju inte

de knackade sönder

kan du säga

negativt

krossade alla hennes syner

vad säger du

jag säger

de knackade mig i pannan

därigenom knackades tankeskalen sönder

nöten fann fäste

hasselträd växer ur pannskål

i dalen av trängda stenbördar

de knackade

sakta

öppnades

drömporten

molnväktare hör mitt hjärtas sång

templet

det tempel

hon

så länge sökt

vandrat i

kretsar runt om

sköljer solgryning av

rödvingad örns skimrande cinnoberbröst

skogarna lummiga

bergen

höga

blå

och örnen

rör vid allt

templet visar berget

trappstegen

uthuggna

lagda

inhuggna

templet kupar handen

stig in

hon

fann friden

lyft ur

sänkjordar

i tempelgården

ljuder

stilla

de klockor min hud

så mycket

längtat

till

det började så

de

började

så

i nattvinden sitter en kvinnosjäl

vid månkälla

doppar vingpenna i

kristallklar

droppe

skriver drömblads verkliga

stigar

i morgonvinden

öppnar hon sina helgelseblad

andas kärlek till

till möteshanden hon ser