det var

vid den högra tallen

ekorren

släppte

kotten

rakt ned i min hand

kottens fröblad

sprack ut

i handen växte

sjuhundra tallar

och vindarna susade höga

ekorren

fick vingar

lyfte mig med hela skogen

vi flög

dit

ja var det vet vinden månen och jag

så var jag en tall i den höga skogen

ekorren

var en orre

allt under ekens blad

nyponen

glödde

brann

höstlika

lönnen började ana sina eldkläders prakt

var

det

i en av alla regniga dagar

steg solen högt

molnländerna

rörde vid

sänkta

det kittlade lustigt i rötterna våra

vi visste inte vad det var

nog såg vi

upplevde vi

att detta var av vikt

solen vandrade i rundel

kanske var det en växande sockertopp

runt

runt

runt

ritade solen

molnländer lyfte så kullen upp

var detta ett guldägg

var detta vad

var

det

solen vek ut mantlar skira

lade dem runt kullens kropp

guldkulle

begynte djupsurra

brummande

dova

brösttoner

hösttoner

humlan lyfte med pollenmjöl

så sitter jag

i kvällningen

i tacksamhetsljus

dricker te med honung

ser sol stiga in i sjö