i natten lystes himlen upp

norrsken sydsken

himmelssken

himlar kastade

hällde ljus

över hennes hud

marker

kanske sökte de nå alla slutna ögongropar

så vackert

dansade ljusskenet

långt bort hördes åsktrumman

regnet inväntade

ljusskenet vandrade allt närmre

så

var det runt mig

blixtar

fladdrande ljusvingar

susande

svepande

rörande

vid

händerna vilka smekte trumman

blev intensivare

alltmer fyllda av värme

tonerna steg

ljöd vida

det var i den stunden

regnfolken skred in

bärandes

ämbar

lerkrukor

mantlar böljade

böljade

sakta vände de lerkrukor

kvinnorna

vattnade markerna

männen vakade över kvinnors rörelse

kanske var det deras ögon

kanske var det deras kärlek

kanske var det deras visshet

vilken

nådde

så nära

i morgonvinden synes trenne

safir

rubin

smaragd

i gräsets cirkel

och jag stiger in i dagens bröst

du lade din hand i havet

solstjärna

skänkte

väg

snuddade vid tjärnöga

i mossbädd

sov hon

trenne fjädrar

målade mina

ögon

en skrev morgon tydlig i fram

en upplyste därigenom ekotempel

en skrev däri är

du lägger din hand i sjö

tecknen

nycklarna

vid stenbordet

under stjärnbaldakinens vindar

raspade penna

mjukt

fjäderpenna är du

av glas

kristall är du danad i

av indigo är din färg

arket fylldes av tecken

sand hälldes över

tecknen

sjönk

in

din hand seglar i sjön

trenne fjädrar

målar mina

ögon

bege dig till tjärnen

vaknar med ark i hand

stiger ur mossbädd

tjärnöga klarnar

rör vid

talar

tänder en eld

det är ditt hjärta

håll upp arket

inför

tecknen stiger fram

du lade din hand i havet

jag stiger i

solstjärna

skänker

väg

safir

rubin

smaragd

i gräsets cirkel

i gräsets cirkel

och jag stiger in i dagens bröst

i månkammaren lade hon kudden mitt i

nycklar

la hon i ring

sländan var still

spolveven var tyst

hon fäste trådarna

i knypplar

korsar

vrider

fäster med nålar

knypplar spetsen till nattskrudens fåll

älskade

jag viskar ditt namn

allt medan jag gör så

och jag skall

dansa för

dig

i drömmen

drömda

ljusman

i gryningen vandrar hon

in i ängen

just i den stund dimfolken

sveper in i skogen

just i den stunden

träden öppnar mantlar

så är de ett

hon bugar inför skönheten

helt utan kuvad

med rakstrålande blick

och hennes hjärta skimrar

genom klädnaden

genom huden

hon är

en morgonstjärna

i ängens handkorg

och jag stiger in i dagens bröst

din hand är hos dig