begav mig in i vimlet

viljan

känna

livspuls

känna

liv

drog mig

var min släde

i dagen

mötte härförliden en man

en stund varade en stund

han kom fram

bara

sådär

sådana steg  tilltag smakar gott

och mannen började tala

inte

om

runtom

utan det han lärt

han talade

ur sitt hjärtas kunskapsbrunn

den  gåvan önskade han giva mig

han stannade

för mig

vi hade aldrig mötts

mötet passerade

förbi

kanske såg han mitt behov  av

en röst

han kom fram

bara

sådär

uppskattar mötet    med en man

vilken ej talar

om

förbi

utan talar ur det

han andas i liv

bara vågar stanna

i nykterljus

kanske såg han mitt behov  av en röst

kanske lyser det i de stunderna i mina ögon

jag är kvinna

begav mig ut i vimlet

till stadspromenad

för att känna att jag människolever

för en stund mötte jag en man

han kom fram

bara

sådär

en man  såg mig

stannade

kanske

såg han mitt behov  av en röst

jag tackade honom för

samtalsstunden han gav

såg honom gå

och hur konstigt det än höres

så är det efter dylika möten

stigen andas

tyngre

mötet lever

i mitt hjärta

i tacksamhet

någon stannade

bara

sådär

för en stund på stadens torg

fick jag snudda vid

kanske

jag är kvinna

har en kvinnoröst

för en stund mötte jag en man

han kom fram

bara

sådär

det

var konstigt

tror jag fortsättningsvis stannar

inom boplatsens väggar