tvagade mig i daggkåpeblads händer

i bäckens klara gåva

nattskrud

den med spetsbården

bär jag

vacker är spetsens rosensång

vit rodnande vid drömmens  dröm

i natten släppte jag

klädoken

klä doken

kläd oken

vindar

lyfte kjolar

kjolar är så mycket mer

höljer värnar smeker

sa vinden

bar mig till en stig jag ofta vandrat

i fjärran såg jag bergen resa sig

vågor dalar höjder

kammar

kammar molnen

slätten

ren

lyfte glaset helt rent

fritt från imma

silverne klockor

ljuder

i trädets fingrar

vita kaniner

mjuka molntussar dansar

stenar bär i himmelsflodens

klara strömmar

vindar

ler

de långa hornen ljuder

gongongar spräcker

lagda murar

silverne klockor ljuda

i trädens fingrar

strupsegel

fylls

bergen löses

sanden lägger sig i mjuka vågor

stjärnor bäres i händer

i nattens klara

vindar lyfter nattens mantel

baldakinen böljar

tältfliken

föres

till sidan

stiger in vilar i mjuka kuddar

eldfat glöder

dofter

stiger

mörka ögon

klarnar

stjärna

i din

hand

du lyfter duken

stavar vilka höll möts

är blommande

grenar

rötter

är

bäckar

vattnar

sand

stammen är

vår förenade vilja

kärleksvilja

ur denna

växa

en rosenlotus

ännu en stund dröjer baldakinen

vi sitter i eldskimran

dina ord omstrålar

och jag andas

liv

bilden av dig

nära

löses

baldakinen är vingar

berg växer ur sanden

vinden

bär mig till en stig jag ofta vandrat

vid foten av berg

landar jag

vit är nattskruden

med spetsbårdsfållen

löses

vid vart steg löses rosenbladen av är

och floden av är skimrar i framblick

lyfter händer

bär lågan

vandrar stigen

står i bergs krona av stenar

planetsfärers danande

vita stjärnblommor

de är där

för

mig

blickar

vida

månsilverdalen möter mitt är

och hon sköljer mina matta

jag lyfter mina händer

lågan

är en fågel

vilken bär min sång till dig

i träden hänga molnkjolar

det blir regn

ler

vinden

lågan släckes ej

det vilket är

är

endast den vilken kan höra hör

klangfåglar lyfta ur träden

regnbåge

är lågans

värnandehänder