Sprider sina svallande sorger,
ser oss genom löverken,
som är som du

Magiska

nätter, mornar, dagar ,

men allra mest

om mornarna,

är det vinden som viskar genom löven
brer ut sig på sängen
som är som lövverket
som är som du

Det kommer smyga sig omkring
oss riva i skinnet

när allt ändras
ser vi upp

då är du borta.

Du följer med då.

Men nu
är du magisk.

Här.