Du visste aldrig och kommer kanske aldrig få veta.
Att jag skulle inte ha kvävt dig, inte ändrat dina förrvirrade vägar.

Inte stoppat dig, inte dömt dig.
Undvikit att gråta så att du såg, skyddat dig från att känna.

Nej, jag skulle se dig springa och jag skulle funnits,
vid din sida.

Varit punkten du fokuserar på.
Där du vilar din blick efter år av flykt.

Det rena vattnet,
som kunnat ersätta de där envisa, skrikande flaskorna.
Du skulle inte sakna mig,
Bara älska mig.

Och aldrig älskling att jag skulle ha
gett dig skulden
För hur ont din kärlek
gjort mig.