i himlar växa ett träd

rötterna

är

ett av de vackraste täcken

kronan

växer i himlarna

stundeligen händer det att kronan är täcke

och rötterna växer i himlarna

i himlar växa ett träd

kan du se stjärnorna

i himlarna och i jorden 

den solvingade verkligheten

an träda
an
träda
träda
an

marker andas i trädoregnen i skymning röda

i gryning stiger dimman ur
marker är i träda

lyssnar till
jordens sång

ligger vid hennes bröst
blickar in i hennes milda ögon

träder du icke an

jag målar ej din själ med de färger vilka är mina
ty jag vet att din färg är min färg
min färg är din färg
vi är palettens skönhet
våra gärningar
är våra
penslar

en gång vilade vi i den stora sjön
livsmoderssjön

vi var omgivna av
kunde uppleva

cirklars
rörelse

denna sjö skapade ringar
ringar vilka rörde sig från
vårt hjärta
ut i periferin

så åter
in

en ständig andning
böljande skönhet

havsmanetens böljande rörelse
havsväxternas rörelse

och de rör sina liv i cirklar
rörelsecirklar

denna sjö skapade ringar
ringar vilka rörde sig från
vårt hjärta ut i periferin

så åter
in

vi var i ringarnas andning

var gång ringarna drogs in i hjärtat var vi i ett ljusvärmeöga
så strålande vackert

detta öga upplyste oss
i det mörker vi var

skulle jag likna detta tillstånd vid något
skulle det bli droppe
droppe samt
droppens utvidgande till
en helhet
till helhav

droppens utvidgande för att räcka till stranden

det vilket skedde var ju att vårt hjärta önskade liv
veta vad det är att leva i den yttre verkligheten
den så kallade yttre verkligheten

vårt hjärta önskade veta hur
strandens alla sandkorn andades
hur sandkornen kunde stiga upp ur marken

och jag kan se folken

hjärtfolken stå i floden samt
kasta sina nät i en cirklande rörelse
fiskarna stiger upp
stiger in i näten
nät en

ringarna upplevde stranden
ringarna var i strandkänning
ringarna samtalade med utanförhuden

med kokongskalet
fröskalet

allt det ringarna tog emot
tog in
andades in
strömmade in i vårt hjärta

vårt hjärta tillredde måltiden samt bjöd in strandfolken
i ett ständigvarande livsutbyte

ja

en gång var vi i denna livsmoderssjö
omgivna av ringar
andades
andades av ljusvärme

solstoff begynte skimra
uppfylla havet
vår hud

denna ljusvärme är icke de fysikaliska begreppen
solstoff är icke den fysikaliska materian

mörker omgav oss
det vi anande var en silverslöja
till denna silverslöja var våra ögon riktade

vi andades i denna livsmoderssjö

hennes ögon månande om oss
gav oss ur i det högra morgonstjärnans ljus
gav oss ur i det vänstra aftonstjärnans ljus

ännu var vi i deras kärleks händer
solvingad verklighet

aftonsol
morgonsol

med våra ögon riktade till
denna silverne slöja
vilken vi
anade

och jag frågar dig
varför är torsdagen den fjärde klangen
och varför är torsdagen jupiters dag
så frågade jag barnet

barnet satt vid den stunden helt nära eldöppningen
elden hettade ansiktet
glöden såg med intensiva ögon
upplyste mörkret

i handen höll barnet en liten skopa
en gjutarskopa
i skopan
puttrade
bubblade
silver

vad har du i din skål

tenn har jag i min skål
jag gjuter
jag läser

vad läser du
jag bidar stilla samt läser tennets mönster
yttrar intet in i dina ögon ur världssjälens händers vishet

ser du jupiter skrida i himlasalar
andas allkärlek
manteln sveper
lyfter
strör guldstoff vida
viskar
manar
bliv

jupiter rör vid det stängda
den slutna formen
öppna dig
bliv

och tenn är hårt är mjukt
mjukt formar sig tenn
detta utan att mista
sitt ur
ur
sitt grundämne
du kan gjuta tenn
och ändå
är
tenn
tenn

ser du den stora porten in till hjärtgården
innan du går in
beträder detta golv
måste du tvaga dina steg
dina fötter
levern är ett reningens organ
tenn är nära förbunden med levern
och ser du höstens annalkande röda blad
lönnens brinnande krona
vem tände denna eld
det gjorde
jupiter
i det han såg bröstets behov av ljus
så sade mig barnet
i natten till torsdagen
jupiters dag