Jag är ingens, jag finns inte. Ett icke-existentiellt beteende jag ärvt från min nu döda släkt. Jag springer barfota genom skogar, dyker i sjöar och äter rå fisk. Slår knut på mina tarmar, byter utseende, dricker bensin, jobbar på ett köpcentra, förvränger er självbild, skaffar svans och målar vägarna vita.

Du måste förstå utgångsläget, idiotin, för att lära känna mig. Du glömmer, fast jag är på dig och bankar in det i ditt sköra huvud med en Hultafors-hammare. Sen sitter jag där i en ärrad fåtölj och beundrar ditt mörkröda skitblod. Det är så jävla motbjudande, men bara för att förhöja upplevelsen äter jag vaniljglass samtidigt.

Det kanske var jag som var den skyldige du alltid pratade om, eller så var det du. Ett enkelt sammanträffande i en mörk gränd. Händer lämnar över något. Ett bylte, något som sprattlar och känns varmt mot huden.

Copyright © Mike Larsson 2011