Jag slickar pistolmynningen, trycker våldsamt in tungan i den räfflade pipan. Knullar den blött med tungan lite sakta. Det river i tungpapillerna. Jag tänker mig hur det kommer se ut sedan, om en stund. Hjärnsubstans, avslitna nerver, blod och benbitar på din nya matta. Det glädjer mig oerhört. Jag gillar inte dina grejer, det har jag aldrig gjort. Jag ser din sjuka min framför mig precis i detta ögonblick, hur den kommer förvridas när du kommer hem från jobbet om en timme. Att det inte blev någon present på din födelsedag, inget restaurangbesök, och inget hurrande. Bara detta. Vad det nu är.

Och tiden bara går, mest inne i mitt huvud, men ändå. Varje sekund, som en kall hand där det känns mest. Min inre röst skriker att jag inte vill. Men jag kan inte svara.