Försvinner ner i kloaker, vill bli smittad av något. Jag vet inte vad. Klär av mig, tvättar mig i avloppsvattnet, gnider in mig med råttors päls. De sprattlar i händerna på mig och hugger vilt i luften. Jag känner mig yr. Hela världen är ett köttigt öppet sår med skitiga tegelformationer som dricker ljuset. Fyller cementbuken. Jag svävar, släpper råttorna, de faller mot underlaget, klorna gör ett märkligt ljud. De samlar sig i hundratal, tusental, med gnistrande ögon följer de min nakna kropp böjas bakåt, och lyftas upp av ostynliga trådar. Någons röst ekar och försvinner vid ytan, jumbojets krashar i luften ovanför, förvandlas till kalk, faller ner likt regn. Ett fejkat vinterparadis sträcker ut sig i radien runt mig.