fjärilssanden dras samman
blåvingeblad rörs av vind
taktil beröring
ändå ändå
ur djup stiger hav av stilla nåd   

i natten, i körsbärsträdet öppnade en fågel strupen så sällsynt vackert
stjärnor infattade i regndroppar stämde in i sången och vet du
körsbärsträdet blommade, blommade blommar  kan du se, med ens är bladen vitvingar vilka släpps. så fröjdande sällsamt vackert glömde jag andas eller kanske rörde andningen sig med rörelsen, jag kände beröring vitvingar en aning rodnande föll mjukt ned, fingrar sensibla lade pussel på min kropp, regn, regn kanske var regnet tusende silverne nålar vilka sömmade samman, i natten stod jag i vit körsbärsblom, röda körsbär doftade i mina ögon.
fågel sade , sätt dig här i mina händer det finns ting jag önskar förtälja dig lyft din hud och lyssna till tingen, stilla log jag tingshas hörde jag - du vet de där jag benämner zimblor bara för att namnet smakar ljudtonande, luften natten  jag väntade andlösa i ljuspirrande, fågeln väntade in tystnaden intoningen
fågeln tog min hand, vi vandrade inte långt, molnfolken hade sakta dragit sig samman, regnmantlar breddes sakta ut, så vackra var de, de bar den där blå färgen -
den milda viloblå skogsblå duvblå- du vet den där blå färgen jag tycker så mycket om att vila blicken i när det skymmer.
så anlände den första droppen, ser du sade fågeln, hör du, upplever du. allt detta lever under sanden i sanden - sjung din sång

shaman jag ropar till dig hör mitt hjärtas sång - i vinden lägger jag sången - den sången har jag aldrig nynnat och alltid nynnat i månskärans vaggande hand, ditt ansikte har jag sett stiga fram ur natten din stämma har jag lyssnat till din röst rör vid mitt inre i detta har vi aldrig rört vid varandras ögon hud nära aldrig blandat våra ord tonande in aldrig sköljt våra ögonljus in i vara aldrig snuddat vid våra läppar aldrig tänt solens glöd aldrig dykt in i månsilverhav aldrig rört våra hudar skimranderodnande, shaman jag ropar till dig - hör mitt hjärtas sång i vinden lägger jag sången den sången har jag aldrig nynnat och alltid nynnat i månskärans vaggande
hand alla prydnader har jag avklätt mig blottad naknad står jag högst upp på berget
hör du min brustna stämma en av strängarna brast i min längtan  jag ser berget gråta och det gör mig ont ändock vet jag vet du att detta måste ske, av allt detta är vi - vi är
ett hav är vatten, en enda droppe faller i stenens hand droppen vidgas löser upp banden droppen är en rännil en bäck en å en flod droppen kastar sig ut jag kastar mig ut vi kastar oss ut över kanten - frisjungande kaskader och droppen är sjö och sjö är hav drar sig samman är ett korn är grus är sten är klippa är berg
strängen är helad av bergsfolkens vishetshänder, de lyfte stämnyckeln ur krukan
strängen ljuder ljud du min rena stämma, ökenvandrare är jag i solregns dallrande hetta sanden är sammet hettande,  gör mig icke illa - var gång jag vågade säga nej manglades jag över i människodalen - det var präglingen, gör mig icke illa
sanden hör mig är sandfärgad sammet  mjuk och sanden nynnar lugn -  jag gör dig ej illa det är ej min vilja mitt ske med dig för dig, i hjortskinnsklädnad med pärlbroderier sydda av  månmoders följe vandrar jag  i visshet, solregn sluter ögon
fram stiger stjärnhav - jag stiger i detta hav sköljer mina läppar med kristalljus toner rena fuktar min hud från inre, shaman jag ropar till dig hör mitt hjärtas sång i vinden lägger jag sången den sången har jag aldrig nynnat och alltid nynnat i månskärans vaggande hand ditt ansikte har jag sett stiga fram ur natten din stämma har jag lyssnat till din röst rör vid mitt inre, skogsvandrare är jag lövträd susarprasslar silverne gyllene blad regn vackra regn faller, ur bladens hjärtform rinner bäckar
droppe droppa droppar - jag törstar i öknen och du bjuder mig att dricka, droppen rör vid mina läppar följer vägen till hjärtat strålar in i mina händer, kolibri öppnar min panna, ser du sjön bladen i dina händer hoppets blomma hoppets sjö,  dina lågor i dina händer är ej släckta tvillingflammor lägg dina blad däri i sjön  se lotusen andas er, strängen ljuder ljud du min rena stämma ja, jag ser berget gråta glädje och det gör mig lycklig, av allt detta är vi, vi är ett hav är vatten - en enda droppe vatten, blod faller i stenens hand vidgas löser upp banden av allt detta är vi
shaman jag ropar in i vinden, ber fåglar i mitt bröst bringa dig de vackraste fjädrarna
kom till mig innan skymningsvinden greppar mitt hjärta - krater av mitt hjärta vad är din vilja, lyft den glödande stenen in i dina händer vad svarar du, jag kupar händer runt glödande sten, den bränner mig ej och denna krater är en sjö där vildrosen blommar, kolibri rör vid mina ögon - ser du sjön bladen i dina händer hoppets blomma hoppets sjö lägg dina blad däri möta kronan däri se lotusen med dubbla kronor andas er- sjung din sång, jag har sparat detta frö ty jag vet det vilket finns i sandfågelns vingar kan uppleva hjärtsången – taktil rörelse, trotsat öknarna det har jag solröken ringlade hög mina fötter  brändes helt utan smärta föll sulorna av, skavsår gavs jag ej ty mina fötter upplevde  sandens  rörelse, ser du jag ser sandfågeln lyfta  i krater ligga ett ägg och ägget är tvenne lotusar i varandra varande

pärluggla öppnar natt
lavendelfingrar nuddar ros
vildros med bjällror runt vrist
mjuka höfter  kammar vindar böljandemjuka
tindrande ögongömmor
bara fötter
dansar för drömmen
däri vildhonung
sprider
doft

vid randen till havet finner en man ett vristband
snäckor  bjällror doftar vildros
i gryningsregnen sluter pärluggla natt till sitt bröst

shaman jag ropar in i vinden ber fåglar i mitt bröst bringa dig de vackraste fjädrarna
kom till mig innan skymningsvinden greppar mitt hjärta