viloblå andas kvällsfågels skrud i skogens duva

sitter vid svarttjärns öga

vari skimrar stjärnvindar sina ord

i ängdernas höstdroppar

regndroppar

vilka skrider till tjärnen

och varför är tjärnen svart

se nattens himmelsblå

midnattsblå så vet du med ens att detta svarta är indigo

därför skimrar stjärnvindar orden i denna tjärn

lägger själsdroppar i detta öga

älskade

både du och jag vet

jag brukar drömma dina ögon

hölja mig

nu i det stormarna greppar

så hårt i dagför

för en stund

släppte jag stegen

rann nedför månsilverträdet

så vackert

rann vattenfallets silversånger

mitt hjärta är en sjö

av rubintårar

älskade

där vid kanten

av den sista blommande jasminens doft

ser jag trollsländans vingar

röra vid blå förgätmigej

åkervindan

bjöd henne dagg

blå förgätmigej slöt bladen

runt sig

och hösten är vacker

ser du bladen bli knoppar

i allts bröst

andas du

in

doften

tvenne händer synes flätas samman

våra ord är vackra i denna skål

växer rosen

älskade

dina ögon brukar jag se in i

i drömmen

är de

goda

mötesregn

det är vackert se den blå rosen vika ut bladen

ur den flyger hon med skira vingar

viskar dig

tack

i sjön omfamnar  lotus  mitt ansikte

vattenfallet rinner uppför

bär mitt hjärtas

silversånger

in i månsilverträds krona

dina ögon brukar

jag se in i

däri finner jag lugn