du står vid stranden, vid havet
du ser sandens korn, ser stenar
stenar i havet, smekta runda
och havet säger dig

det är inte alla steg du missat du skall leva
det är inte alla steg vilka gick dig förbi du skall leva
lägg dina händer i mig, kupa dina händer i sanden
lyft händerna, dina händer är korgar, du silar livsstoff
dina händer är dina händer, vattnet är i mig, sanden är i sanden
allt är i allt

du står vid havet, dina tår är planterade i havet, vattnet vaggar din rörelse stilla, dina fötter är i en droppe, en vidgad droppe och denna droppe vaggar din rörelse. och droppen är en vidgad droppe en bubbla stiger ur havet med din rörelse. du är i denna droppe i denna bubbla, den spricker ej den förenar sig med luften. denna droppe, bubbla är andningspärla är luft och luften giver dig vingar du är fågel i vindens bärande andning, helt stilla ligger du ty du upplever bärandet, du är buren och vinden rör vid dina ögon, du ser sanden ser stenarna, en sorgevinge hör din inre gråt, det är ej din inre gråt, det är din kvinnogråt. sorgevingen lägger sig runt gråten, lyfter denna tår och du ser sanden, gruskornen och sorgevingen är jord, bördig jord, du avvisade aldrig kornen de vandrade ej förbi, du ser frön groddas du ser helheten av din trädgård. och sorgevingen rör vid tåren, du ser alla de stenar du ej kastade i havet inte kasta för att kasta bort, kastade i det vackra lekfyllda – kasta planka – för att se hur stenar skuttar. och du ser dessa stenar ligga i havet, vaggas till dig, de väntar dig, du ser dem stiga och de är seglande stenar, knoppar.

sorgevingen rör vid din haka, lyfter sådär kärleksfyllt ditt ansikte och ser dig djupt i ögonen du upplever värme strömma in, sorgevingen rör vid din kind med mjuka sidan. du ser en flicka sitta i sanden hon bygger slott, alltid ser hon det vackra i det barnen runt henne bygger, gång på gång sker det och var gång rasar hennes försök, hon hör barnen skratta till hennes tafatta, hon hör vuxna skratta till hennes klumpiga
du ser flickans hjärta, ja det fylls av smärta ändå ser hon – skönheten i allt, smärtan är tåren i hennes bröst och den skälver, den skälver.
sorgevingen lyfter hennes ögon hon hör regnen stillna, ser en droppe i träds fingrar, ser droppen skälva, den skälver och vinden rör i kärlek vid droppen, droppen hoppar, vindens hand bär droppen, lägger den i marken

du står vid havet, dina tår är planterade i havet, vattnet vaggar din rörelse stilla, dina fötter är i en droppe, en vidgad droppe och denna droppe vaggar din rörelse. och droppen är en vidgad droppe en bubbla stiger ur havet med din rörelse. du är i denna droppe i denna bubbla, den spricker ej den förenar sig med luften.
och havet säger dig

det är inte alla steg du missat du skall leva
det är inte alla steg vilka gick dig förbi du skall leva
det är det liv du lever vilket är du, du är inte i stegen vilka gick dig förbi och sorgens vinge sveper slöjan av hennes ögon, ögonen brister, sjön är spegelblank öppnad tår. dessa steg är lotusblommor, lugnt seglandes i din livssjö, dessa lotusblommor inväntar ditt stannande, inväntar din hand vilken lyfter dem, du är i dem samtidigt är du ej i dem. dessa steg gick dig ej förbi, dessa steg bidar din mognad