Slutna kristaller som letar
längtandes sin svurne kämpe

Stickande känsla
som kastar sig kring
Krypande, slingrande, letandes

sinnets sundhet säger stopp
klokheten klarar kraftens krig
som stärker kropp som själ

smekandes, smakandes
läcker kanalj

kvinna som karlslok
sängliggandes sällan knoppa
legandes liksom kvällen senast

supandes sin sista kagge
sticker sedan
lämnar

samtidigt kommer kristna kyrkan
kastar klagomål som för stackaren klargörs

suckandes skrider skökan
leds knatande längs kusten
ser sovande skator och sjövindar
saknar svunnet liv

kämpandes läcka och snyft
som stadens kvinnor ska

kraft
storhet
lite lagom självdistans

svuren kapabel

sedan ska kriget släppas lös
skapa kabal och segra slaget
kan!
ska!

kabbalistisk sångerska sjunger sin sonett

som sjudande kackalorum skrattar sonen

Slutar sitt kakofoni och lär sin son kadaverdiciplin!
klagar sällan längre

syskonkärlek som kambium
liksom en kamé eller kalcedonsten


Kusten klar! Smygande ljud stör sällan sömnen
knivhugger kungen och stjäl ställningen

Släpp spjuten! Lagen kräver

Karriär som sköka, sångeska, lönnmördare, kung!
Kaskad av kritik

Sittandes med storhet
innan kvinnan kolar
kremeringen redan klar och slut

kanske slutar livet liksomså....



Jag vaknar häftigt när bålet borde bränt
Skriver om den sagan

med L, S och K