På jobbet idag ”majade” vi en liten midsommarstång. Vi hade tur, ty kommunens gubbar klippte vår häck, så vi fick de avklippta grenarna från häcken att klä stången med. Jag tog några blommor från min rabatt på morgonen och äldreavdelningens fröknar och barn gick och plockade lite lupiner, hundkäx, prästkragar och blåklint. Kransarna gjorde jag, och barnen satte i blommorna. Den blev jättefin fast något kort. En av kommungubbarna lockade vi att gräva ett hål, för att ställa stången i, på gräsmattan. Vi samlade ihop bladen från häcken som blivit över och lille Elvir, vars pappa är bonde, tog en av våra små skottkärror och lastade i skräpet. Han, och jag, körde sedan en lång bit på vägen utanför vårt dagis för att tömma rullebören i kommunens släpvagn, där de samlade häckavklippet. Elvir, sa till gubbarna att det var så tungt så, de skrattade gott. Elvirs höjdpunkt på dagen är när hans pappa hämtar honom i sin traktorlastare, och han får sitta i pappans knä och trycka på startknappen. Elvir skiner som en sol.

Min arbetskamrat dukade långbord när vi fixade majstången. Blommor och flaggor på bordet gjorde måltiden festlig. Jordgubbarna och glassen var det som var mest uppskattat hos de små.

I huset, där förskolan är inrymd, bor även fyra pensionärer. En farbror som heter Ivar brukar sitta ute i solen och njuta och då pratar han och skojar med barnen. Han är alltid mycket glad åt att prata, men vi personal har ju inte så gott om tid till det utan jag säger ett vänligt ord då jag går förbi honom och svarar snabbt på tilltal.

För flera år sedan, en sommar då jag städade för kommunens räkning, städade jag i tre veckor i det här huset som också inrymmer ett pensionärsboende, Ivar satt alltid och pratade med mig då. Jag fann honom roande, jag tycker om att lyssna på ord då jag städar. Han berättade om sin barndom och att han gått i skolan i byn.  Ja, han berättade händelser ur sitt liv. Sista dagen som jag städade där, fick jag en blomma av honom,  och så frågade han om jag ville ha en kram. Jag tyckte inte att jag kunde säga nej på den frågan så ja sa att det kunde jag väl få. Ivar hade haft några proppar i hjärnan tidigare så hans ena arm hängde slapp, och han gick lite snett. Jag tänkte att blir han glad åt det så gör det mig ingenting. Men jag höll på att aldrig komma ur hans grepp. Han var stark, trots förlamningen i armen. Han höll om mig alltför länge tyckte jag. Men han släppte inte taget om mig. Först när jag trampade honom på tårna så släppte han mig. Han grimaserade, men sa ingenting. Jag ropade hej då och rusade iväg.

I dag frågade han mig om jag ville ha en midsommarkram. Vis av min kunskap, tackade jag nej, och gick snabbt ifrån honom. Ivar kommer inte ihåg mig från då jag städade där, men jag kommer väl ihåg honom.

(c) tk.