Blott nyfikenheten håller döden stången,
han står där nedanför balkongen.
Blott ett steg, eller ska man kalla det hopp?
Är allt som är kvar innan livet tar stopp.

Jag lägger mig på sängen och blundar stilla,
men mörker behöver inte vara illa,
det är ju bara avsaknad av ljus.
Hopp finns trotts att drömmar blivit grus.

Men borde inte en människa vara stark?
Pissa njursten utan att skrika och säga nej till knark.
Är det inte min plikt att stanna och klura på livets kod
så att efterlevande får njuta av mina stordåd?

Folk kommer nog att sakna mig på något sätt
Tänker jag och ler lite lätt.
Jag faller för charmen av mitt eget jag.
Dö kan man göra en annan dag.