Varför måste jag göra en bild av en person med en gång? Varför kan jag inte vänta

och låta tiden gå så att det då finns en bild att gå på. Nej då, bråttom, bråttom

som om jag var jagad av en vargflock, en tjock dimma som jag måste simma

igenom som varje gång, som en gong-gong förkunnar att jag förtunnar mig själv.

En älv av tankar i uppror som inte kan ta det lugnt och sakta, vakta mig ska jag

försöka, söka mig inåt där sanningen finns och inte där man tror där gror bara

besvikelse och elände. Det måste bli en ände på all sorg som jag måste stoppa i en

korg och sätta upp på vinden eller låta vinden ta.