Jag åker på lördag men jag är ju bara där en månad. Jag har ju varit borta längre än så fast det var länge sedan. Jag intalar mig själv och försöker övertyga mig om att jag ju vill åka på semester och det vill jag ju men kanske inte helt, jag vill ju se dig. Jo jag vet att du också kommer att vara i samma land åtminstone några dagar men landet är ju så stort och vi kommer inte att ses.

Nu får jag skärpa mig och packa och inte hålla på och älta för mig själv. Jag eller om det är du som får mig att bli så jobbig och besvärlig för mig själv. Utåt visar jag ju inte hur kampen på insidan håller igång.

Utåt sett ser jag lugn och samlad ut.  Jag har en glad utsida och har lätt att få vänner och  förtroenden i massor. Naturligtvis blir jag både stolt och glad att de vill anförtro sig åt mig, men jag har svårare att anförtro mitt innersta till någon.

Oj, jag har redan sagt för mycket. På med masken igen.