Vilka ord man än väljer, de missuppfattas.
Vilket rörelsemönster man än går, missuppfattas.
Känslor som inte borde finnas, de finns.
Drömmar man drömt, de borde inte få finnas.
Saker man gjort blir inte ogjorda, hur mycket man önskar.


Jag ångrar orden jag inte sa. Jag ångrar rörelsemönstret jag inte gick.
Jag ångrar känslorna som borde få finnas, men de existerar inte. Jag håller mig själv för hårt.
Drömmarna låter jag inte existera. Jag drömmer inte, för det är omöjligt att drömma när man sover en timme.
Jag ångrar inte det som hände igår, men jag ångrar konsekvenserna som kom upp efteråt.


Hålet fylldes men lika kyligt kom det tillbaka, jag var för en gångs skull trygg med mig själv. Den jag var hade jag byggt upp.





Jag ångrar att jag inte berättade direkt, men jag var osäker.


Nakenheten blev osäkerhet..



Min kärlek till dig blev bara så stor, jag ville inte vara som dom .







Kommer du ihåg våra gråtattacker, våra brustna hjärtan, min uppsatts om den finaste tjejen jag någonsin träffat.
Kommer du ihåg hur jag sa att jag hade ett andra hem, jo hemma hos dig.
Där jag alltid är accepterad, jag uttnyttjade det .


Jag ångrar det, jag vet inte vad mer jag ska göra. .


Jag älskar dig , <3