jag önskar ibland
att jag kunde
ha ett mod
så stort att
förklara
men det låter bara
deprimerande

&
det är en glömd del
men ändå är ruinerna
som salt i köttsår

då menar jag inte en
nypa salt utan 1 ton
salt rätt ner i ett köttsår

om jag ens stavade orden
skulle allt komma tillbaka
det är blott minnen
med vassa taggtrådar
som skär .
det är minnena

men mest de sår som aldrig
riktigt, riktigt läkte .
de blev bortglömda , jag
böt miljö .
det var mitt sätt att slippa
tänka eller känna .

jag faller nu , tillbaka
letar efter en plats att
falla till . en trygg famn .
ingenstans .
jag vill hem , men det
finns inget hem . inte
bland de ruiner som en gång
levde inom dessa murar .

&
då
rakblad
inte
längre
får
existera
;
hur
länge
tror
du
att
jag
överlever?