det är

i den stunden

kedjan

brister

vinden fattar om nyckeln

i den stunden kupar jag handen

trädgårdens sista vita ros rodnar i

sätter sig vid flodens stenar hör

vattnet sjunga

andas in rosendoften

viskar in i vinden

mitt liv rinner ur mina ådror

för varje droppe blod

vilken faller till marken

skall jag böja mig ned och

kyssa droppen i tacksamhet

invänta

rubinrosens händer omfamnas av

smaragdbladens vilja