tunntappen hade satts i, j a den hade närmare bestämt slagits in med båd hammare samt slägga, banden runt tunnan satt hårt åt, tunnan den buktade och de fyllde på mer och mer och mer och mer, banden höll om , tunnbanden, tunnan började bukta så det var fara på färde att den skulle rulla utför sluttningen, ja först över gårdsplanen och det visste tunnan att då var det risk för att de skulle ta den för en fotboll, nåja jag har ju större dimensioner så kanske de tar mig för en basketboll och börjar studsa mig och kasta mig zick zack båd hit och dit, hur det än är, så kan du ju förstå sa tunnan till ladan, ladusvalan att det där är ej min vilja, är inte skönt vare sig att bli kastad eller sparkad, jag är ju en tunna, fylld med, ja inte vet jag, liv kanske, och tunnan den svällde och bräderna bågnade, det började allt sippra ut nåt, tunnbanden knep hårdare om, vred sig ett par varv och till slut fick tunntappen nog, i ett huj for den genom luften förbi ladusvalan, ja de flög i kapp en stund, ladusvalan fnittradekvittrade, hann ej med, satte sig på linjen och vaggade i vinden, vad var det där, ur tunnan rann vad det nu var, först i en hisnande kaskad rakt ut, såg välan ut att vara en blomsterkvast eller kanske en val flugen ur hav, så var det ej eller kanske var det så, så sakteliga lugnade sig detta vad det nu var och ett vackert låt oss säga vattenfall rann sipprade utför tunnans nu avslappnade andning, ladusvalan satt där på linjen dragen mellan stolpar eller var det en hängbro, följde tappen,  ja du vet och jag vet att nog var det en tapp, en tunntapp, dagen vandrade in i natt, de rörde vid tunnan och utför klippans vackra händer, mellan fingrar, silades vatten i hålet, hålet efter tappen, i grottan där bak vattenfallet i berget sitta de  i berättarljusandning  rör de vid varandras ögon, regnskogens sånger vibrerar i brösten deras,  regnbågar väver, de stiger ut ur grottan, dyker ned i sjön den vaknade sjön vid bergets fot, lyfter blicken ser nåt flyga i vid båge, är det månne ett ymnighetshorn, jominsann det regnar prismaljustoner ned i sjön och markerna sjunger, ladusvalan undrar du den har lämnat tråden och flyger i vida cirklar stiger in i kolibri vilken gav tunnan dess ljus.