när dimman flyktade med vinden
följde ett lönnlöv med på färden
hon lyfte över låga takets plattor
seglade mot nyklippt gräsmattssträng

hon lyfte över gatans svarta asfaltkant
och landade i en brunns försänkning
hon lade sig i solen för att ljuset få
nöjd i värmen av en skön helgs vila

hon av daggen givits en frisk morgontår
av fukt för att polera höstens färger med
hon lyser upp av att bli sinnessmekt
och hon längtar efter omfamningens vind

(c) tk.