hon vandrade med de sörjande

med de sörjandes väg

svartklädda män

svartklädda kvinnor

svarta

svanar

par om par

en av svanarna ljöd ensam

bröstet

rodnade

smärtnöd

långa svepande kjolar bar kvinnorna

vindar drog dem tätt intill kroppar

lindade klädnaden

tätt

runt

svarta puppor

kokonger

svarta

vibrerande fjärilsvingar

fyllde luften

kvinnor med täta svarta slöjor

nedfällda över ansikten

vindar drog slöjorna tätt om

slöjorna blev masker

tättslutande

kvedosånger

trummans dova

ljöd in i vindar

utmed hedar

högst upp på kullen i väster

väntade 

avskedet

en svart duva vakade

med järnekskvist i näbben

svartklädda skred de med mimosakvistar i händerna

dess doftvingar andas i himlar

hon vandrade med de sörjandes väg

förtalte dem vad smärta är

förtalte dem smärtans väg

de nådde krönet

kullen

vindar lyfte slöjorna

släppte klädnader

vitklädda män

vitklädda kvinnor

lade mimosakvistar i cirkel

satte kronan på avskedet

så krönte de smärtan

såg den fri

flyga

flyga in i fåglars hjärtbröst

och hon vaggade dem

i sorgens vingar

hon vandrade med de sörjandes väg

förtalte dem

vad

smärta är

förtalte dem smärtans väg

ur hennes händer flögo

vita svanar

plogandes himlarnas marker

vattnandes jordarna med

silverkorn

vita  vibrerande fjärilsvingar

fyllde luften

pudrandes

ängen med

solguld

i  trädet synes vit duva

släppa kvisten av

järnek

de såg

ljus

uppfylla dalen

värme

stiga in