kråkan simmar genom dimman
en morgon bortom tid och rum
jag hugger bäckahästen i grimman
medan skogsrået förblir stum

jag färdas över stock och sten
bortom vintergatans galax
ufot landar säkert strax
medan tomhetens vindar ven

jag känner rymdernas puls
tala till mitt hjärta
jag anar rymdens smärta
icke blott för gudarnas skull

kråkan simmar genom dimman
bortom vintergatans galax
ufot landar säkert strax
jag hugger bäckahästen i grimman

jag färdas över stock och sten
medan skogsrået förblir stum
en morgon bortom tid och rum
medan tomhetens vindar ven

medan tomhetens vindar ven

medan tomhetens vindar ven

medan tomhetens vindar ven