Ett tovigt hopkurat djur
med varm hud i mörkren
och

fåglaorden

himlaorden

vibrerande under huden i fingertopparna.

De har aldrig bott i några lungor.
De har aldrig legat på några tungor.
Mina händer ritar dem i luften.

Komplicerade mönster,
handledsvridningar och små ryckningar
blir signaler från mitt fönster.

Jag talar till vinden i träden
den susande motorvägen
bär

fåglaorden

himlaorden



till dig.