Trodde jag livet skulle gå
raka vägen, hela vägen

vart då?

Jag minns hans tår
när han sov
fötterna stack ut under täcket
jag minns hans drömmande ansikte

Mitt hjärta sa:
jag måste slå

Jag minns hans händer
när de låg
tunga, oförklarliga, ogripbara
på bordet framför mig

Jag minns hans tänder
när han log
jag minns mot stolsitsen hans lår
plattades ut, spände mot tyg

Mitt hjärta sa:
jag måste slå mig

Han sa:
ingenting
ingenting
ingenting

Den rakaste vägen leder hela vägen
in i döden

Mitt hjärta sa:
jag måste slå
jag måste slå mig
jag måste slå mig fram
på omvägar.