Träden doppar grenarna i floden
som mumlar stilla i solen
Vi släpar våra tassar vattnet
men aldrig fångar vi väl något

Vi är varliga, mjuka
nuddar ytan med tungorna
Ibland blir vi farliga och sjuka
kämpar för att få luft i lungorna

Du öppnar ditt björngap
som om du vill sluka en hel värld
Men det är bara jag där
som tar dina andetag ett efter ett
Slickar honung och saft av blåbär
och fett
från dina mungipor
ur dina benpipor

Du bryr dig inte om vilka ord jag väljer
Vad jag krossar mellan mina tänder och sväljer
Det är hur floden rullar bakåt och vinden vänder
Det är hur jag använder mina händer

Vatten porlar genom slipade klor
Droppar glittrar i pälsen
Knoppar sväller på träden som pärlor
Överallt dansar ljus och skuggor

Kroppar är vad kroppar berör
Och aldrig fångar vi väl något