Nu är jag ett tomt timglas
(tömd) – TÖMD! På den sand som symboliserade Blodet.
Det Blod som va uppbyggt av livsceller och tårar
Jag är Så tom och strypt.
Det är bara ett genomskinligt Skal kvar,
en kropp Utan andetag och blod.
Jag är bara ett timglas,
TÖMD och kvävd, mitt blod är utgjutet för Din skull,
Och mina andetag är nersänkta i tårar.

du…jag VAR….

böjd,
men nu bruten!

(Jag är nu ett timglas
som har ingenting kvar har
att leva för, eftersom att min
sand är bortblåst och mitt hopp är avklippt)