dag 1

jag sitter på min säng
i mitt rum och med gitarren i famnen
jag spelar på strängar av glas
inget ljud från gitarrens kropp
bara tysta, nästan kvävda stön
av att något gör ont,
från mig

dag 2

idag va jag ute och gick tills mina ben ramlade av,
tills mina lungor sa ”Nej nu tänder vi en cigg”,
tills jag sa till mig själv
att det inte lönade sig till att gå hem till dig
och när jag kom hem
stod kaffet på spisen och gitarren låg på bordet
(jag väntade på dig)

dag 3

idag har jag ångest
jag gick inte till skolan,
jag tog bussen och hoppade sedan av vid ”Mörktet”
idag är jag mår jag precis som en riktigt rockstjärna gör
efter ruset lagt sig.



(du va drogen som sedan lämnade mig på trottoaren till att ruttna)
(jag va dockan som satt fast i ditt koppel)
(vi va helheten)
och nu, när du är där och jag ligger här,
i rännstenen med min gitarr,
är du då lika stor som du trodde att du var?