På hans huvud passar en krona
i hans hand ett hjärta
i den andra ett svingande svärd
händer som rör
ögon som ler
läppar som möter
länge ska han vandra utan vila
längtande låga, ger saknad levnadsförmåga

Var är han med kungablod som vill följa med mod?


Under nattens tak han sitter
ser på stjärnor mellan månens bleka strimmor
kall och klar är luften i hans lungor
tungor utav eld i hjärtat brinner
natt faller in i dag
in i vaga drömmar faller han
ljusa timmar obarmhärtigt plågar
vågar endast finnas till i sömnens blinda värld



Han sitter på mossklädda stenen
omges av trädens stammar
som i gröna salar
andas så tungt
släpper mig inte nära
tycks som en skugga för honom

hans ögon är mörka
de ser bara tomt ut i rymden
söker finna djupare träd
han reser sig och går
mot andra skogar
andra mossiga klippor att sitta på


Och ännu vandrar du fri över slätterna
över ängarna
ännu finns det djupa skogar i dina ögon
när regnet faller
när snön lägger sitt vita täcke
så sitter du där
tittar djupt i lågorna

över onda makter vinner du
mot ilskna drakar strider du
besegrar faror från alla tider

Och ännu vandrar du utan krona