Jag stickar en tröja till min hund.

Förra vintern frös han så väldigt
stod ynkligt på bakbenen och ville UPP i famnen
innanför jackan
nära mattes hjärta

"Min andra hund behövde inga kläder"
tänker jag irriterat och river upp, igen,
men han finns inte mer
bara i mattes hjärta

Det blir en tår för varje maska
och så småningom blir tröjan klar
- varm och vacker -
för Wilson
snart i mattes hjärta