På en klippa, högt ovan havets rytande yta
rasslade löven bakom vår rygg
i vinden som slet i min sparsamt nakna klädnad
medan hennes bleka hud var knottrig, bröstvårtorna styva

Hennes mörka utsläppta hår, dansade vilt

Hon log, och viskade knappt hörbart:
jag är så sömnigt trött, knuffa mig och följ snart efter
föds jag sen igen
önskar jag vara mer än bara nästan mänsklig


I en dimbelyst bar, med luften tjock av rök, satt hon
långt in i de mörkaste av skrymslena, jämte satt en man
som desperat sökte slingra sig förbi hennes avvärjande händer

Hon såg min härjade blick, ursäktade sig
han är min bror, klev tätt inpå
och svepte i en mjuk rörelse
beskyddande ner mig i en av barens få divaner

Hon bar en doft av friskt behaglig parfym
tätt tryckt mot hennes barm
låg den mujksöta doften av maja
djupt bäddad i hennes siden yukata

Hon mötte min blick
det var ett mjukt sardoniskt leende
med sorgset glittrande ögon

Hon gick därifrån med armen ömt sluten om min
tätt tryckt mot min varma döende kropp
ledde mig beslutsamt hem till sig

Hon tog utan ord av mig allt
förde mig sakta in i sig
sättet hon rörde sig mjukt
det var som om hon smakade
varje liten förnimmelse, en sista gång

Hon var kvinnan jag snart skulle mörda