Oändlighet var ett ord. Med en jetmotor
fastnitad i hjärnan smakade man på det.

Frågan var ställd. Tomma som resväskor
glodde kunskapspupiller in i väggen
och tarmar klängväxte på fasaden.

Människor med vakande sinnelag knöt
sina fingrar till råbandsknopar kring
vittrande monument. Man klamrar sig.
Det har aldrig varit lönt att klaga.

Smutsmoln, dammoln, frågemoln.
En stilla kollektiv undran vars svar
tog sig formen av ett krigsbyte.