Hudar bränner,
du gör dig vacker alldeles för ofta. Tänk om
du skulle anta någon form av smörblomma
och jag måste sätta den i glas. Vända, spara på.
Regnas du är det alltid tisdagsaftnar, tragedier
tonar jag högre, l a b o r e r a r.
Till vad ska jag lyssna nu, älskade?
Jag får alltid en sådan lust att invadera Polen
när jag hör Wagner.
Långa, varma väsen snurrar sig
runtom, du säger han inte har
någonting här att göra. Det kanske är bäst så.