Jag hade varit och handlat mat och drog cykel med kassar uppför backen till huset där jag bodde.
Något underligt svart fladdrade runt torkvindan och en liten dotter kom springande. "Brorsan har hängt upp tvätten" ropade hon och pekade. "Alltihop!".
Jo, det hade han. En hel maskin med mina (dyra) svarta kläder hade han hängt så långt han räckte: På de två innersta raderna av snörena.
En tröja satt i en ärm med en klädnypa och blev aldrig mer sig själv igen. Kjolen hängde snett och förpassades till utklädningskläderna och några strumpor hade blåst bort.
...men modern suckade och gick och tackade vackert för hjälpen, för den skulle komma att behövas igen.

-Du måste lära dig vika lite tvätt, du med, sa trött förälder och lade en hög strumpor framför sonen. Det är dina strumpor, hela högen.
-Hur gör man? undrade han.
Jag förklarade att likadana strumpor viks ihop till ett avlångt paket och de som blir över läggs i korgen i tvättstugan.
Med stor koncentration gick husets nioåring till verket. Efter en stund blev han avbruten av kompis i dörren som undrade om de skulle "vara".
Han tvekade en sekund och sa "Nej, jag viker tvätt" med viktig ton. "Oj"sa kompisen "Det har jag aldrig gjort! Får jag se på?"
Två nioåringar vek under tystnad sådär tio par strumpor innan de gick ut för att leka.

-Men jag har haft den hela dagen, hela veckan faktiskt!
Blå ögon stirrade stint på mig under en blond lugg. 14åringens svarta streck runt ögonen hade smetat ner över kinderna och hela hon var ett enda "skit du i det".'
Den dagliga striden om rena kläder i tvätten hade börjat.
Den ena av familjens två fjortisar tog på sig en tröja på morgonen, la den i tvätten innan hon gick till skolan, bytte kläder när hon kom hem, lade en ren "garderob" i tvätten, tog rent ur skåpet innan hon åt middag och tog ren pyjamas till kvällen. Varje dag!
Modern började få spader!
Hon meddelade detta till dottern, i inte så värst väl valda ord, och gick ner i köket för att börja med maten.
Hon hörde hur det rumsterades och ringdes ett par gånger och så kom den arga tonåringen ner.
-Ja, då går jag nu, då!
-Visst, sa luttrad förälder och gick för att lägga dotterns alla underkläder i tvättmaskinen.
Dörren for igen med en smäll och borta var hon.
Vid halv tio på kvällen kom hon tillbaks: Jag hade inga rena underkläder, viskade hon. Jag får flytta när torktumlaren är klar...

-Mamma, jag har tvättat det som låg istallet, och nu snurrar inte maskinen längre...säger en liten röst i min jobbtelefon.
-Du har vad? I tvättmaskinen hemma?
-Hästtäckena, benlindorna och det vita schabraket. Jag körde det på 60 grader och nu står maskinen still! förklarar hon ytterligare med lite triumf i rösten.
-Ja, här hemma! Var annars?
Föräldern blir tyst, mycket tyst.
-och det bubblar i avloppet, därnere...Brunaktigt skum...Luktar salva gör det oxå, mer som Skillingarydssalva, faktiskt lite som teét du gillar. Det luktar rätt gott ändå!
-Ring din far! Jag har fyra mil hem! fräser jag i telefonen och bryter samtalet.
Efter två timmar ringer arg far och meddelar att vi har ingen tvättmaskin, inget regntäcke och ingen yllefilt till hästen, och inga Back On Track benlindor.
"Alltihop är tvättat med en halvkilos öppnad burk Skillingarydssalva, men det vita schabraket du köpte på rean igår, går nog rädda. Se'n är det stopp i avloppet oxå!"
-Dessutom, tillägger han, påstår hon att du sagt att man måste försöka och det här är bara ett fel av många som hon MÅSTE göra innan hon blir vuxen!