Mitt första misstag var att träffa dig



Det regnade sammet

Röda band föll

Med små, små tygtrasor

Det brände min hud



Men när jag såg rött

Trodde jag att det var kärlek



Mitt andra misstag var att vara glad att känna dig



Liksom blommor när de träffas av solen

Och de öppnar sina ådrade kronblad

Och de växer

de växer

Men den enda anledningen till att ditt leende gnistrade

Berodde på att det redan var trasigt



Min ödesdigra misstag var att älska dig




För jag lärde mig aldrig hur man tar


farväl...