Jag åker bort en helg, med några vänner.
Till en gammal gård, där tiden stannat upp.

Där tavlor hängt på samma spik.
Där stolar stått på samma plats,
i mer än hundra år.

Varje rum är fyllt av händelser.
I andras liv.

Vi äter, dricker. Pratar.
Stannar uppe sent.

Jag somnar i ett eget rum.
Och vaknar lugn.
Jag ligger kvar en stund, och lyssnar.

Sen öppnar jag fönstret.
Möts av kylig morgonluft.

Jag ser en sjö.
En krattad grusgång.
Ett rött hus, nere vid stranden.
En frostvit brygga.

På andra sidan sjön träffas träden av solens första strålar.
Färger föds.

Det är alldeles stilla.
Och jag tänker, att just så här vill jag vakna.
Varje morgon.