Står här.
För att jag måste.
Det blev mitt öde.
Att växa fast.
I den här jorden.
En gång,
för länge sedan kunde
jag kanske rotat mig
någon annanstans.
En vindpust härifrån.
Fått möjlighet att se världen
från ett annat håll.
Men något kom i vägen.
Minns inte längre vad.
Det var så länge sedan.
Och tiden går.
Jag har förlikat mig
med min lott.
Vet vad jag har att
vänta mig.
Varifrån stormar väntas.
Från vilket håll solen
värmer bäst.
Var jag kan finna skydd.
Väntar.
Medan tiden kryper fram.
En dag kanske
något händer.