Hus, hus, hus
stora betongklumpar ramar in den smala gatan
som försiktigt ringlar sig fram,
nästan som en orm

Portar öppnas,
folk går in,
folk går ut

PANG!
Någon smäller igen portdörren hårt,
ljudet ekar mellan husen
tills det sakta
tonas ned
och försvinner

En katt hinner precis väja
för en dödande moped
På gatan råder trafikförbud
men mopeder
och deras ägare
kan visst inte
läsa

Bostadsrätter!
Hyresrätter!
Nisses livs!
Blomsteraffären!
Förskola!

Den som kommer till gatan
kan lika gärna vända

Bostadsrätterna är dyra
Hyresrätterna är upptagna
Nisses livs har dåligt sortiment
Blomsteraffärens blommor är vissna
Förskolan är full

Graffiti överallt
svarta streck
fula ord
nakna tjejer med stor byst

Här vill inte kommunen tvätta bort
städa upp
fixa till
Imorgon ser allt likadant ut igen

En ung man stryker längs gatan
svart hår,
tom blick,
knarkar säkert, skulle de flesta säga
”Dagens ungdom” väser förbipasserande tanter nedlåtande när de går förbi,
ord som hugger,
som gör ont
i en redan trasig själ

Gubbar sitter på bänkar
tänker tillbaka
på den tiden
då gatan var levande
grön

När husen inte var gråa som betong,
när folk som bodde här fortfarande log,
när Nisses livs var bäst på kött,
när det fortfarande inte fanns någon
anledning att säga
”det var bättre förr”

Gatan lever
men andas
sorg