riktigt högt jag hör mitt hjärta
ensam i den tysta vrån
slagen ropar genom takten
öppnar längtans känslor upp

i tystnaden och månens sken
påmindes andetagen
ifrån ett annat hjärtas slag
som slog i samma takt som mitt

den stundens sorg av längtans krav
den fick förnuftet dämpa blott
då det hjärtat som en gång slog
för alltid tystnat i sorglig ro

(c) tk.