När ingen längre mig behöver
och ingen hälsar objuden på
den trista ensamheten mig söver
och all min glädje blivit grå.

Här sitter jag halvt bedövad
när TV:n står för bild och ljud
av kockar som får maten prövad
och sporten dyrkas som en gud.

Mitt korsord fyllts med lätta ord
och svåra på latin.
Tristessen tar på själen mord
och döden syns med elakt flin.

Jag vill ju ha ett riktigt liv
i verkligheten till min sista dag.
Att få en kärlek intensiv,
att bli älskad för att jag är jag.

Önska kan man alltid göra
men målet är väl helt omöjligt,
ty män på 70 vill ju helst förföra
en brud på 17 vilket verkar utsökt löjligt.