Altandörren står öppen
i sommarnatten gör sig påmind
fuktig och torr på en gång

ett flytande fluidum
snarare än något gasformat

En kråka kraxar
Några koltrastar
Sedan blir allt tyst
men det hörs likväl

ett knyst
från sådant i natten som

kan knysta

Det skymmer om än inte -  så snart
Om inte snart - så nu

Om och om igen
sänker sig skymningen
när jag snabbspolar tiden

Varje dag tar den slut
och natten tar vid
Alltid är årstiden på glid

Alltid planar något ut
upplevelser minnen
Det upprörda sinnet
det lugna sinnet

Koltrastens skymningssång från taknocken
ekar ännu en gång
mellan husen
innan den blir ett med flocken

Månen på väg från ny till nedan
Här och nu blir då och sedan

Och vågorna rullade en gång mot land
Vi gick barfota i sand
en evig sommardag

Fem svanar som simmar på rad
Där en båt med vita segel
och havet som en spegel

Och hösten tog vid
för allt har sin tid

Vi har bara ett liv
men det varar evigt – tidlöst

Ja, allt är faktiskt heligt
när det eviga och Den Evige
klär sig i tidens rustning

Det skymmer alltmer
Det blir beckmörkt snart
och då är det klart

Det är helt klart
snart, snart

Ack, så snart