Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

paradigmskifte

Av naturliga skäl kom jag häromdagen på att fundera kring min egen skolgång. Ni vet, när man var liten och skolgården tedde sig som en stor värld. Ett universum i sig. Och det var det på ett sätt också. Ett mikrokosmos av samhället. Där fanns mobbarna, de mobbade, sportfånarna, plugghästarna, de innovativa, de inte fullt lika innovativa, ledarna, efterföljarna, de skvalleraktiga, de vetgiriga. Det fanns mer eller mindre auktoriteter; rastvakter, lärare/lärarinnor och rektorn själv.

När jag blev lite äldre fann jag ett annat kosmos. Mer av makronivå.
Det fanns laglydiga och kriminella, idrottsfantaster, intellektuella, uppfinnare, producenter och konsumenter, politiker och väljare, tidningar och läsare av allehanda slag.
Det fanns också mer eller mindre auktoriteter. Lagbok och lagvrängare. Poliser och ordningsmakter. Statsöverhuvuden.


Det fanns också olika länder.

Jag började finna relationer mellan mitt mikro och mitt makrokosmos. Till och med länder emellan. Lilla landet duktig, landet ordningsman i klassen, landet bråkstake, landet – jag skvallrar för fröken. Jag fann koalitioner och mängder av olika former av makt.

Och i takt med mina upptäckter gick jag från paradigmskifte till paradigmskifte. På ett sätt kanske jag tappade lite av respekten jag en gång hade; för kunskapsanspråken, auktoritetsanspråken… för maktanspråken. För läraren var också elev. Mödrarna också döttrar. Stora makthavare också barn.

…så mötte jag Jesus …

… ett paradigmskifte i sig …

… för lilla mig …




Fri vers av Regular
Läst 341 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2011-11-03 00:07



Bookmark and Share

    Melona
En replik till B. J. A - Regular är mer än cool!
Du är klok och bjuder på en sjujäkla resa av livserfarenhet och skriver mer flytande än ström.
2011-11-03

  walborg
Med ökat mognad blev Jesus stor och världen krympte i sina maktanspråk och i sitt självförhärligande.
2011-11-03

  Seglaren
Du har haft en lång resa. Men när du mötte Jesus var du framme. Vad framtiden blir vet ingen. Det som är i skrivögonblicket tas för givet att vara framtiden.
Men det är inte så säkert. Med tanke på dessa skiften vet vi ju inte. Dock är Jesus inte en sån man lätt packar ner i bagaget. Där krävs det lite mental styrka.
Jag är glad du funnit Jesus. Glad för att du missionerar lagom lite. Det kunde vara värre.
Oavsett vad du gör så lär det finnas anhängare och kritiker.
Tack för en bra text.
/Seglaren
2011-11-03

  Mr Lindemann VIP
Egentligen ¨så har du väl rätt här här dä.
Men du glömde poetens roll. Den rollen är att skriva så att de olika människorna på nytt kan känna och för ett ögonblick, i alla fall få inblick i vad det handlar om att vara människa


Det var jag som fick i uppdraget att påminna er om att det finns en annan verklighet. När ni var upptagna av världsliga ting och samlade på fina saker. Och även om ni tyckte att min uppenbarelse stundom var lite lätt flummig och ansvarslös, så märkte jag tydligt att ni vurmade för det pittoreska i den. Den gav er både en känsla av att själva vara välanpassade och normala och ett hemligt hopp om nåt annat. Jag visste att ni inom er bar hela gåtan och gåtans lösning. När jag rörde vid dessa strängar fick ni något drömskt i er blick och hela ert väsen liksom stannade upp. Det var i sådana stunder som ni lovprisade konsten och tyckte er se en mening med vandringen. Men dessa stunder gick fort över. I er värld var allt utom materien så väldigt flyktigt. Ni gnuggade ögonen och såg nästan lite skamsna ut, precis som om ni ertappats med stulet silver i fickorna. Ni trodde att det inträffade bara var ett sinnets spratt och ryckte kvickt i tankens tåtar igen. Det mentala bullret vevade igång och ni trodde att detta var er klarhet. i själva verket var det då, just då, som ni gick tillbaks in i dimman."
2011-11-03

  Regular
mao "take the red pill"
2011-11-03

  Regular
Morpheus: I imagine that right now you're feeling a bit like Alice. Tumbling down the rabbit hole?
Neo: You could say that.
Morpheus: I can see it in your eyes. You have the look of a man who accepts what he sees because he's expecting to wake up. Ironically, this is not far from the truth. Do you believe in fate, Neo?
Neo: No.
Morpheus: Why not?
Neo: 'Cause I don't like the idea that I'm not in control of my life.
Morpheus: I know exactly what you mean. Let me tell you why you're here. You're here because you know something. What you know, you can't explain. But you feel it. You felt it your entire life. That there's something wrong with the world. You don't know what it is, but it's there. Like a splinter in your mind -- driving you mad. It is this feeling that has brought you to me. Do you know what I'm talking about?
Neo: The Matrix?
Morpheus: Do you want to know what it is?
(Neo nods his head.)
Morpheus: The Matrix is everywhere, it is all around us. Even now, in this very room. You can see it when you look out your window, or when you turn on your television. You can feel it when you go to work, or when go to church or when you pay your taxes. It is the world that has been pulled over your eyes to blind you from the truth.
Neo: What truth?

Morpheus: That you are a slave, Neo. Like everyone else, you were born into bondage, born inside a prison that you cannot smell, taste, or touch. A prison for your mind. (long pause, sighs) Unfortunately, no one can be told what the Matrix is. You have to see it for yourself. This is your last chance. After this, there is no turning back.
(In his left hand, Morpheus shows a blue pill.)

Morpheus: You take the blue pill and the story ends. You wake in your bed and believe whatever you want to believe. (a red pill is shown in his other hand) You take the red pill and you stay in Wonderland and I show you how deep the rabbit-hole goes. (Long pause;
Neo begins to reach for the red pill) Remember -- all I am offering is the truth, nothing more.
(Neo takes the red pill and swallows it with a glass of water)
2011-11-03

  Bibbi VIP
Helt underbart att Du mötte Jesus.

Applåd och bokmärke.
2011-11-03
  > Nästa text
< Föregående

Regular
Regular